den dalande bloggvärlden..
Och jag vet inte vart den här hungern för att läma mina spår på vart ända sociala medium kommer ifrån. Jag har aldrig tyckt det är överdrivet kul att skriva. Hatade svenska som ämne i skolan och med tanke på mina stavningssvårigheter har det knappast varit rätt väg att gå. Men ändå så kommer suget. Att bara skriva de tankar som faller i mina tankar. Och de twittras och facebookas men samtidigt ger 140 tecken inte mycket utrymme för utspejsade resonemang som jag gärna för. Problemet men bloggar tror jag är att man förväntas skriva hela tiden. varje dag ska allting man gör upp och noteras vilket helt ärligt inte är så extremt kul att följa. Jag brukar knappt läsa andra bloggar. man kollar på alla bilderna och läser så notisar and thats it.
För det är som att orden i någon utsträckning tappar sitt innehåll och meningsfullhet.
Jag vill skriva när jag har något att säga. Vilket kanske inte alltid är varje dag. Bloggträsket har blivit en melankolisk titta avd jag gör idag där tjejer får betalt för att visa upp vad dem gör och alla andra tjejer sitter och blir avundsjuka alternativt inspireras av det. Men är det verkligen så kul? eller har det totalt ballat ur? Jag har sagt de förut och jag kan säga de tusen gånger om, jag skiter i avd du äter till frukost! Men samtidigt är det de som gör att du har råd att äta frukost genom att fu fotar och bloggar om det. men har inte bloggarna tappat stinget lite. Vad säger dem egentligen? Alla är så rädda för att ta ställning eller argumentera eller diskutera en sak för då är dem direkt där i rampljuset som förespråkare för nån jävla rädda myrorna på arktiskampanj bara för att de föredrar att campa. Men kan man få utrymmet att bara yttra sig när de passa i måttlig mängd utan att folk tappar intresse och skiter i ens blogg?
Mat-schitzofreni
Hur kommer det sig att jag i ena sekunden kan stå framför spegeln och hata de jag ser. Titta ner på min kropp och tänka nej nu jävlar får de vara nog. Nu är det jag som slutar äta godis eller onyttigt. Man konstaterar att man borde träna mer. Funderar på löpning.. De är ju bra, bara att gå ut. Öppna dörren och vips är man iväg.. Billigt enkelt och nära. Så står man där i ett par jeans i en storlek förliten och gnäller över de som inte riktigt formar sig som man vill.. Nej nu räcker de tänker man..
Men finner man sig själv bara en stund efter i skafferiet med cravings för allt som potentiellt kan innehålla iallfall en knutta socker. Vart kommer denna matschizofrena bild ifrån och hur har den växt så stark innom mig?
Har jag verkligen så dålig självdiciplin att jag inte kan låta bli att äta en muffins om de finns hemma.. Svar JA!
Jag har det. Det går inte. Och det hjälper inte att lämna köket. Man gömmer sig inne i sovrummet och försöker tänka bort tankarna så hör man de. Viskningarna från muffinsen i köket.. Kom och ta mig.. jag vet att du vill. Du är fin som du är och du jobbar och sliter så hårt, du förtjänar faktiskt att äta mig..
En sekund av svaghet och jag galloperar ut i köket och har tryckt i min halva skiten innan jag är tillbaka inne i rummet. Och de behöver inte ens vara muffins, det kan vara ALLT från smågodis och glass till tacoskal med dipp, choklad, nötter what ever.
Men så tar de två sekunder och sen är dne lyckliga känslan borta igen. Och jag är återigen ett litet ledset barn. Och de tar ju bara två sekunder så är man tillbaka i köket på nytt. På jakt efter ett nytt byte. Något nytt jag kan sätta tänderna i. spaningen börjar i skafferiet men sökningarna fortsätter in i kyl och frys. Upp i sovrummen ifall någon kan ha gömt lite godis någonstans.. Och så fortsätter det, like the cirkle of bad dicipline. Fan..
Sen är man ju inte för sen med att stå där framför spegeln och gnälla som en kärring på sin kropp. Man sucker och vrider sig för att försöka hitta en bra vinkel.. Besvikelsen är total. Och oftast är det de man själv hakat upp sig på och hatar som INGEN ANNAN SER! Men i denna stund kan man omöjligt ha tjockare lår än vad jag har. Mina knän är fulare än fulast och utformning av bröst och mage får en att känna sig som den största förloraren i de genetiska lotteriet. Och självklart kan jag kanske i något starkt ögonblick också kanske tänka att inegn tycker jag har fula knän (eller :S ?) men ändå känner man sig bara skit.. Och vad händer då? Jo, insikten. Nu jävlar ska vi ta tag i den här skiten andra kallar för min kropp. Och så är vi där igen. The cirkle of bad diciplin.
Jävla skit... Kanske lika bra att försöka nöja sig med hur man ser ut och gå vidare med livet för lets face it. Jag kommer aldrig kunna sluta unna mig saker. Jag kommer aldrig kunna leta på två morötter och bacon. Eller kan jag de? Nej de kan jag inte.. men jag önskar kanske att jag kunde det.. Fan tillbaka på ruta ett. Inget svar på problemen snarare ett konstaterande.. Men acceptans är väll de första steget i allt..!
nya teorier
Skärtorsdag, långfredag, påskafton, påskdagen, annandagpåsk.. Ja vi svenskar vet hur man mjölkar ur det mesta av högtiderna. Vilken högtid det än är är vi galna i att krysta fram röda dagar berörande den aktuella dagen, dagen efter, OCH dagen efter de.. JO annandag påsk känner jag verkligen är en riktigt givande högtidsdag i detta Jesusfirande.. Och som det inte var nog med det. Jo vi kör ett lite längre periodsschema också, 1, 2, 3 & 4 i påsktiden vilket typ är som advent baklänges... Men jag förstår också att det inte är som att någon jeppe i den svenska riksdagen röstade fram detta för massa år sen. Nej då, det är en släng av den ack så sanningenliga faktaboken vi i folkmun kallar bibeln och lite hokus från det någon jeppe sa och gjorde där..
Jaa då blir det ju så MYCKET mer logiskt!
Men jag klagar inte, absolut inte. Som halvgrek ser jag alla "röda" dagar i den grekiska kalendern för alla oräknerliga helgon som ska firas med ledighet, ljus, kyrkobesök och så klart massa mat. Men nu är inte grekland ett så starkt kort i denna diskussion så vi droppar de.. I´m just saying..
Nu när jag tänker efter.. varför är vi inte lediga på vår egen födelsedag. Födelsedagen, födelsedags-dagen (dagen efter) och annandag födelsedag.. Skulle passa mycket bättre med all denna ledighet i Juni iställer för i April.. Vi kör på de tycket jag! Men ett steg mot min riktning är alla företag som låter sina anställda vara lediga på sin födelsedag. Stor eloge till er! Forsätt så! Snart har vi "4 i födelsedag" tårta året runt :)
GLAD PÅSK PÅ ER!
Att rycka sig i kragen när man tappar skjortan..
Att rycka sig i kragen när man tappar skjortan..
Haha eller jaah, detdär är kanske inte ett vedertaget uttryck men inte mindre sant för det!
Och vips har man blivit påståendeframtagare! Nej, fokus.. 00:32 inte varit vaken såhär sent sen i lördags och innan de var det ganska länge sen.. Har blivit en ganska hemmakär person på senaste tiden..
Det är intressant att jag gick in 2011 med nyårslöftet att festa mer vilket resulterade i en rad av fyllor, roliga fester, tomma bankkonton, huvudvärk, skratt, krälek, gemenskap och baksmällor som var out of this world! Jag avslutatde 2011 med den värsta dunderfyllan trots ett inte alls nyårsöverdrivet alkoholintag fick det bakslag någonstans mot 3slaget och där blev de ungefär svart fram tills middagstid dagen efter. Så 2012 började ganska tungt och vet inte och det är 2011´s fel att jag är lugnare, rädslan för bakslaget eller bara att man lessnat på att må så jävla illa men det har varit mycket mer stillsamt. Detta har dock lett till en lätt identitetskris för 2012. Vad handlar detta år om? Vad ska jag åstakomma? vad ska jag göra? Vad vill jag göra? Just nu rullar 2012 på som en beige-nyanserad kopia av 2011 men med en förvirrad tvist av tonårsosäkerhet. 2012 har varit ett slags mellanläge. Visserligen går jag 2året på min kandidat och är i utbildningsfas i ett mellankoliskt läge mellan inte ny men ser inte ljuset i tunneln. Jobbsits kopieras från tidigare sommar och allt känns rätt oglassigt. Jag följer alldeles för mycket serier. Bilen jag fick i julklapp gör att mina pengar tickar för varje mil jag kör och dessutom begränsar alkoholkonsumtionen vilket leder till taco-på spåret-mysa med mamma-helger, vilket det absolut inte är något fel med. Men när man känner att man gör allt men får inget gjort sprider sig paniken.
Imorgon är det skärtorsdag vilket är extremt förvirrande då påsk2011 fortfarande hänger kvar i bakgrundbilderna. Suuck. vart tar vi vägen? Jo vi åker till landet och hittar oss själva. Så imorgon styr jag Nissan mot Mariefred och fas1 av hitta mitt 22012 inleds. Planen är att gå långa promenader, äta äckligt mycket godis, försöka läsa lite kurslitteratur, spela spel och titta på film. Sen att verkligheten är att jag endast kommer äta äckligt mycket godis och titta på film.. jah vad ska man säga..
Jag har goda tankar med en släng av självinsikt.
