.
den som lever lär
Kommer saker försent?
Varför känns det så? Varför kommer insikten alltid försent? Varför förstår man hur man borde gjort saker.. försent.
Varför får men den där insikten.. försent..?
Hur kan de vara så att de känns som allting klokt alltid faller på plats när helvetet redan brakat lös?
Man blir visare med åldern kan nog stämma, men om man blir visare av att skiten redan hänt. Betyder de att man fuckade upp allting innan man blev vis? Och vad har man då kvar? visheten i all ära men om man redan klantat till de, vad fan ska man med insikten till då?
Om man inte får en ny chans. För får man en ny chans kan man ju utnyttja all dendär kunskapen, insikten och visheten och faktiskt göra rätt för sig.
Men krävs det en vis människa för att ge en ny chans? Blir de då lite hönan och ägget effekt. Vad tar ut vad?
Och att kunna göra en sådan analys. Måste man kanske vara ganska vis. Ja livet blir fan då inte enklare med tiden. De blir bara svårare och svårare. Men kanske är det därför man kan bli så mycket visare med åldern. Just för att man får så mycket att lära sig ifrån. Lyssna på de äldre, men gör dina egna misstag? Ja de är ju en jäkla bra kombo, eller inte. Kanske tvetydligt..
Kanske borde allting i livet hända två gånger så man second time around kan fixa allting mycket bättre!?
För vad är meningen med insikt och vishet om man inte får användning för den?
ja den som lever får se..
