MYCHA

Jag väger fortfarande mellan att skriva och inte skriva. För det är det de handlar om. Skrivandet. Sen att de råkar bli i en blogg som alla kan läsa eller i en statusuppdatering på facebook spelar egentligen inte lika stor roll.
Och jag vet inte vart den här hungern för att läma mina spår på vart ända sociala medium kommer ifrån. Jag har aldrig tyckt det är överdrivet kul att skriva. Hatade svenska som ämne i skolan och med tanke på mina stavningssvårigheter har det knappast varit rätt väg att gå. Men ändå så kommer suget. Att bara skriva de tankar som faller i mina tankar. Och de twittras och facebookas men samtidigt ger 140 tecken inte mycket utrymme för utspejsade resonemang som jag gärna för. Problemet men bloggar tror jag är att man förväntas skriva hela tiden. varje dag ska allting man gör upp och noteras vilket helt ärligt inte är så extremt kul att följa. Jag brukar knappt läsa andra bloggar. man kollar på alla bilderna och läser så notisar and thats it.
För det är som att orden i någon utsträckning tappar sitt innehåll och meningsfullhet.
Jag vill skriva när jag har något att säga. Vilket kanske inte alltid är varje dag. Bloggträsket har blivit en melankolisk titta avd jag gör idag där tjejer får betalt för att visa upp vad dem gör och alla andra tjejer sitter och blir avundsjuka alternativt inspireras av det. Men är det verkligen så kul? eller har det totalt ballat ur? Jag har sagt de förut och jag kan säga de tusen gånger om, jag skiter i avd du äter till frukost! Men samtidigt är det de som gör att du har råd att äta frukost genom att fu fotar och bloggar om det. men har inte bloggarna tappat stinget lite. Vad säger dem egentligen? Alla är så rädda för att ta ställning eller argumentera eller diskutera en sak för då är dem direkt där i rampljuset som förespråkare för nån jävla rädda myrorna på arktiskampanj bara för att de föredrar att campa. Men kan man få utrymmet att bara yttra sig när de passa i måttlig mängd utan att folk tappar intresse och skiter i ens blogg?