MYCHA

Är det någon som missat att det är kallt ute? Om du har det lever du troligtvis under en sten. Du behöver inte gå utomhus för att veta att de är så kallt att håret fryser. Du behöver inte läsa på en termometer för att veta att istiden svepte in inatt och att de knappt går att andas ute utan att förfrysa kroppen innifrån. Och de har vi sociala medier att tacka för. För utan att tänka två gånger så är vi där med våra skärmbildsdumpar om olika värderleksrapporter. Vi facebookar, vi twittrar, vi laddar upp på instagram. och de bästa av allt,, sen synkar vi alla dessa med varandra så alla inlägg och uppdateringar blir x3. Är det inte fantastiskt! Nu kan ingen i vår omgivning gå miste om hur kallt det är på just din gata! För de finns ju en risk att de är någon grad kallare hos grannen så lika bra att alla berättar hur kallt just dom har det. Mig inkluderat. Själv delade jag denna morgon med mig av en studdig bild som jag tagit när jag körde till jobbet där termometern visar att de är -21C ute.. 21"!!!!!! FATTAR NI HUR KALLT DET ÄR??

Jaaa, de är klart ni gör, NI HAR JU OCKSÅ VARIT UTOMHUS IDAG!! Och självklart synkar jag denna fantastiskt dåliga bild med twitter så ifall någon följer mig där som inte följer mig på instagram skulle missa, que? Varför gör jag ens så? Varför är det så att vi svenskar måste dela med oss så fort de finns någon uppdatering inom våra två viktigaste kategorier. Vädret och kommunaltrafiken!

Vädret och kommunaltrafiken är de två viktigaste ämnena vi har och vi kan inte låta något gå miste om en händelse som skett inom någon av områderna. Vad skulle hända då? Om jag inte berättade om hur jävla sen tåget var, om hur de inte kom tre (!) tåg som de stod att de skulle enligt tidtabell och sen var de FULLT med folk på tåget som sen förmodligen fick vagnfel alt signalfel (beroende på tunnelbana eller pendel) och så stod man där fast mellan två stationer alldelses för länge packeterade som sillar. Om jag då inte kunde ta upp min mobil och skrika på facebook, vad skulle jag göra då? Bära all ilska inom mig, ta ut frustrationen på min närhet, hamna i bråk med mina kära då dne underliggande ilskan skapar andra irritationsmoment som du annars inte brytt dig om. Du börjar tjafsa, bråken blir större, man säger upp kontakter, par gör slut, separation, ensamhet, utanförskap. Tillslut sitter man där ensam och arbetslös i en sunkig etta i en närförort till haninge...

Nej de är väll tur att vi har sociala medier, så vi kan avreagera oss och fortsäta med våra liv utanför transportsträckorna, som vanligt!