MYCHA

En ärlig morgon på er!

Nej det är för än gång skull inte en felstavning, även om ni kanske är vana vid sånna från min sida.

Men de är just ärlighet vi ändå ska fokusera lite på.

- Hej hej! Allt bra?

Ganska standard fråga. Och vi vet sedan barnsben att den inövade allt för utnötta repliken ska vara

-Heej, jaAa, själv då? (med de där lilla betoningen på de mittersta a´t)

Men vart går gränsen för att man ska vara ärlig i de svarsalternativet? För att om jag vaknar upp och har jordens sämsta dag, inga kläder passar, spiller sne kaffe på de ENDA plaggen som funkade, tandkräm på kinden som förstör sminket, missar bussen, halkar och slår nästan ihjäl sig. Kommer till jobbet och de känns redan som denna dag har pågått i ett sekel. Är det verkligen rätt tillfälle att säga att allt är så jävla bra?

Är de inte mer förstående om man är arlig mot sina kollegor eller vänner och säger, idag är en såndär dag som man inte vill minnas. Ja då vet dom ju de! Då behöver de inte undra varför du sen misshandlar kopieringsmaskinen när den slutar funka (vilket den kommer att göra en dag som denna, eller varför du sitter med kaffet i knät efter lunch. De kommer ha förståelse. Du kommer inte få dom dömmande blickarna när du försöker överleva vardagen med en självmordbenägen blick. Sen kanske man inte ska ha jordes sämsta dag varje dag för då kommer nog folk börja undra om du kanske behöver en släng av antidepressiva. Men ananrs, när du har världens bästa dag, let it show, men när du bara vill krypa under täcket, dela med dig! vem vet, du kanske gör nya vänner i ditt miserabla du :)