NÄR NATTEN KRYPER PÅ
Trots att jag fick sova själv inatt så lyckades jag sova nästan hela natten utan att vakna. Vaknade bara upp två/tre ggr så de känns bra. För er som inte vet så har jag två problem när de kommer till nätterna. De ena är att jag inte kan sova själv, de är de värsta jag vet och jag sover ganska oroligt då. Oftast är ju patric där men annars brukar jag dela säng med syrran eller mamma osv. så jag brukar nästan aldrig behöva sova ensam! Dessutom är jag extremt mörkrädd, och jag pratar inte om lite rädd när de är mörk och man har berättat spökhisorier. Så fort de är mörkt i ett rum eller ute får jag världens obehagligaste känsla. Jag skulle tex. aldrig gå in i ett stor rum för att leta efter lampknappen om de var släckt. Jag skulle aldrig gå utanför huset efter att solen har gått ner om jag inte hade sällskap. De är lättare när jag är i lägenheten men hos mamma som bor så långt utanför skulle de aldrig gå. SÅ illa är det. Men med hjälp av Emelies och mitt över två timmars långa samtal kännde jag mig lite lättad. Dessutom gillar jag inte att vara själv och med hennes ljuva stämma känndes de nästan som att någon var där! Så slutet gott allting gott. Nu kommer de ta lång tid innan jag behöver sova eller vara hemma själv igen!
(jaa, jag vet att jag borde gå i terapi, ni behöver inte ens säga de :P haha )
Nu ska jag iväg på kalas och äta lite tårta och bullar :)
(lite tårta, who am i kidding)
se you later, förhoppningsvis på Mosaik ikväll!
